Det är verkligen fint och starkt av de människor som vågar tala ut om sitt liv eller olika händelser som har hänt, det kan till exempel vara att den är homosexuell, har blivit våldtagen, har fått en sjukdom eller blivit utsatt för någonting. Det är ofta mycket skamkänslor inblandade och det är då svårt att låta andra komma nära en och veta om allting som har hänt. Om man har levt i ett förhållande med övergrepp är det vanligt att personen (ofta kvinnan) försvarar sin partner utåt för att hålla uppe en fasad. Varför gör man det egentligen? Det har jag undrat flera gånger. Det är lätt för en person "utifrån"  att förenkliga problemet, "det är väl bara att lämna honom och gå..?". Men har man varit på andra sidan så inser man att det faktiskt inte alls är så lätt som allting verkar. Att "bara gå" har plötsligt blivit en kamp där endast de som är starka klarar det.

 

Kanske någon gång kan jag öppna upp mig för detta. Saker tar tid att behandla och sår tar tid att läka. Det är inte ens alltid de närmsta vet någonting om vad som kan ha hänt. Men så undrar man hur de andra personerna gör - de som vågar tala ut offentligt. 

Livet är inte alltid en dans på rosor och det brukar man få lära sig den hårda vägen.

 

 

Jag är inte redo för allt än. Men snart tänkte jag lägga upp ett minnesinlägg till Mischa här på bloggen. Hon förtjänar det! Hon är min lilla krigare och skyddade mig i vått och torrt.

Snälla ta vara på det ni håller kärt! Saker kan ändras fort

Vad har mer hänt sen sist då?

 

Det är väl lika bra jag kör en liten miniuppdatering -del 2- så att man hänger med igen, inte ofta jag gör det själv nu för tiden ;)

Jag flyttade in i Växjö i december, jätteskönt att slippa alla rådjur på väg hem från jobbet ;) Dock så är det en andrahandsuthyrning så jag letar efter en lägenhet med förstahandskontrakt. Tips mottages gärna! Det är väldigt svårt att få en lägenhet när man inte har så mycket poäng i bostadskön.

 

På jobbfronten går det bra. Jag jobbar vidare på Media Markt, men har även börjat på Kungsängen. Så är ni på sängköpartankar så ska ni komma ner till mig! ;)

 

 

Det var väl det tror jag...

Senare kommer ett inlägg upp från när jag och Kim firade hans födelsedag här i helgen som gick. Vi hade det himla mysigt!

Hej släkt, familj, vänner och läsare!

 

Jag har beslutat att ta upp bloggandet igen, och det har hänt en hel del sen sist. Jag tog en paus både i bloggandet och i livet kan man säga. Allt är för privat och intimt för att ta upp här på bloggen, men man kan kort och gott säga att jag hamnade i ett destruktivt förhållande som påverkade mig enormt. Ni som känner mig vet att jag hade Mischa med och utan att gå in på det för mycket, för då blir jag väldigt ledsen och börjar gråta, så finns hon inte i livet mer. Hon är, och kommer alltid att vara min bebis och min ängel♥

Nu klarar jag inte av att prata om det mer..

 

Hursomhelst, så är det inte förrän nu sen jag lyckades bryta mig loss som jag känner att jag lever igen! Mycket är tack vare min familj, men framförallt den finaste personen och killen som står vid min sida! Utan honom hade jag inte varit där jag är idag; glad igen. Mer om honom kommer ni få höra mer av i bloggen sen för jag brukar umgås med honom i min vardag! 

 

 

Jag börjar om livet från början, en fräsch ny start! Och det gör jag därför även med bloggen. Borta är alla gamla inlägg som påminner mig om det gamla livet. Detta är det första inlägget i den "nya" bloggen, och jag håller på med att skapa en ny design. Ni får hålla er tillgodo med en tillfällig header sålänge.

 

Att jag bloggar igen är ett tecken på att jag börar må bra igen, jag vill dela med mig av händelser och tankar till er. Så jag välkomnar er, gamla som nya läsare, att haka på mina nya äventyr!

 

Ha det bra så länge!

Kram